I torsdags tog jag mitt pick och pack och åkte till Karolinska i Huddinge.
07.30 var jag på plats och fick byta om till en sån där supersexig sjukhusskjorta i storlek xxxxxl. Låg där i min sjukhussäng, försökte kolla facebook på min stenåldersmobil samt titta på en 14" tjocktv.

Klockan 9.00 ringde dom efter mig. Nu var det dags.
En sjuksyster rullade iväg mig. Var rätt spännande att åka hiss, liggandes i en säng.
Vi kommer in i en liten operationssal. Den såg rätt liten ut iaf. Inte som i Greys anatomy direkt.
I detta rummet kommer det fram massor med människor och hälsar och är supertrevliga. Det är narkosläkare och..ja jag minns inte.
Dom har värmt upp ett tjockt täcke åt, tar på mig jättesköna strumpor och pratar med mig hela tiden.
Jag får andas syrgas för att fylla lungorna med syre. En kille sticker in en stor nål i vänster hand, där dom senare sprutar in sömnmedel.
En tjej berättar att nu kommer jag att sova jättegott, och drömma underbara drömmar. Snart kommer det att börja snurra, säger hon.
Och det gör det. Jäklar vilken skön känsla. Hela kroppen blir totalt avslappnad, och hela taket snurrar. Men inte så att jag mådde illa. det var bara en härlig stund. Vips, så minns jag inget mer.

Har ett svagt minne att jag kommer in på uppvaket. Nån säger till mig att nu är det klart. Och jag ber om vatten. Sen måste jag ha somnat om igen. Vaknar upp och är jättekissnödig! Holy macaroni!

Efter ca 1½ timme får jag komma till avdelningen där jag skulle sova över.
Jag ligger där och fipplar med telefonen, läser lite tidningar. Allt är astrist. Ringer mamma och Björn.

Runt kl 16.30 får "frukost/lunch/middag". När man inte har ätit nånting på nästan ett dygn så är sjukhusmat helt okej!
Under måltiden kommer läkaren in som har opererat mig. Allt hade gått bra, och det fanns ingen anledning egentligen för mig att sova över. Så om jag vill, fick jag åka hem. Gissa vad jag valde?

Björns föräldrar hämtar mig ca 17.30. Kommer hem och möts av världens gladaste lilla Hugo. Fantastiskt!

 aj aj aj...