Fyra dagar med LCHF
Jag har sedan jag blev gravid med Hugo gått och burit runt på dessa s.k gravidkilon.
Det har pendlat mellan 2-4 kilo. Och alla kilon satte sig på röven, så kommer inte i mina jeans! Det är fruktansvärt irriterande. Jeansen sitter fortfarande perfekt på låren, men sen går dom inte att knäppa. Ja jag vet, dagens i-landsproblem. Men vem sjutton har råd att gå och köpa en helt ny garderob med byxor. Inte jag iaf!
Så jag bestämde mig för att prova LCHF (Low Carb High Fat). Jag var riktigt motiverad. Har suttit i flera veckor och läst på om olika recept osv. Kände att nu jäklar! Nu kommer det gå. Till min hjälp har jag använt mig utav www.matdagboken.se som jag har blivit jättekär i!
Så måndagen den 12/9 började jag. Hade väl inte hajat grejen än, då jag åt en jäkla massa morötter vilket gjorde att dagens intag av kolhydrater blev mer än fettet. Och det är ju inte tanken, nåja nybörjarmisstag,
Låt oss gå vidare till dag två
Nu går det bättre. Har mer än dubblat mitt fettintag och halverat mitt kolhydratintag sen dag ett. Stort plus!
Dag tre. Lägsta intaget av kolhydrater på hela veckan! Och högsta protein också, däremot lite lägre fett än dag två men fortfarande väldigt bra.
På kvällen känner jag att det gör ont i mina ben. Blir tvungen att ta en värktablett för att kunna somna.
Dag fyra. Den här dagen är katastrof. Vaknar och har ont överallt, alla muskler och leder samt enormt huvudvärk. Känner mig riktigt hängig. När Hugo sover på förmiddagen ligger jag i sängen med frossa. Trots dubbla täcken fryser jag som aldrig förr. Och det går sådär med maten. Men kolhydraterna ligger fortfarande lågt. Lunchen innehöll endast 1g kolhydrater. Däremot är fettnivån inte så hög som jag skulle ha önskat.
Björn kommer hem tidigt från jobbet. Jag tar tempen för skojs skull. 38.2°C, jaha då var det ju inte konstigt att jag mådde dåligt. Så konstigt, jag är ju varken förkyld eller så. Aja det är väl bara att bita ihop! Kan knappt somna, fryser så jag tror jag ska frysa ihjäl. Blir tvungen att ta på mig ett par tjocka tjocka strumpor.
Dag fem. Vaknar upp, känner mig helt ok, är feberfri iaf. Björn åker iväg till jobbet. Hugo somnar om runt 09. Jag lägger mig och somnar väl 09.30. 13.00 vaknar jag. "HUGO!" är min första tanke. Går upp ur sängen och tror jag ska svimma. Ni vet när det bara svartnar för ögonen. Går in i Hugos rum. Där sitter han, nöjd som aldrig förr och leker med sina leksaker. Undrar just hur länge han har varit vaken(?). Tar upp honom, men har ingen ork till nånting. Tar tempen, 38.5°C. Ringer Björn och frågar om han kan komma hem lite tidigare, det går bra. Björns pappa hämtar honom och snart är han hemma. Björn tar hand om Hugo, och jag kommer på att jag har ju inte ätit nånting idag. Nu struntar jag i vad diet och allt heter. Äter snabbmakaroner med grillkorv och ketchup! Har fortfarande feber i ett par timmar till. Till middag äter vi köttfärsås med pennepasta. Och efter en stund försvinner febern. Börjar svettas som en tok. Nu svettas jag väl ut febern tänkte jag. Och ja, så var det nog.
Dag sex. Är lite trött idag. Men beror förmodligen på att vi var uppe senare än vad vi brukar igår. Maten ska vi inte tala om.
Men nu är frågan, blev jag så här dålig pga av maten? Att det var en biverkning? För självklart var jag ju medveten om eventuella biverkningar, som ex huvudvärk. Men kan det verkligen gå så fort? Eller var det så enkelt att Björn bara hade dragit hem nån bacill från jobbet? Eller att mina öron spökade? (Just det! Har ju inte dragit min öronhistoria än, det får jag göra i ett annat inlägg. )
Viktmässigt så visar vågen 2,7 kg mindre och midjemåttet nästan 4 cm mindre. Vill ju inte gå upp det här igen, så nu får jag ta en funderare.
Startade på 57.6 :)
Det har pendlat mellan 2-4 kilo. Och alla kilon satte sig på röven, så kommer inte i mina jeans! Det är fruktansvärt irriterande. Jeansen sitter fortfarande perfekt på låren, men sen går dom inte att knäppa. Ja jag vet, dagens i-landsproblem. Men vem sjutton har råd att gå och köpa en helt ny garderob med byxor. Inte jag iaf!
Så jag bestämde mig för att prova LCHF (Low Carb High Fat). Jag var riktigt motiverad. Har suttit i flera veckor och läst på om olika recept osv. Kände att nu jäklar! Nu kommer det gå. Till min hjälp har jag använt mig utav www.matdagboken.se som jag har blivit jättekär i!
Så måndagen den 12/9 började jag. Hade väl inte hajat grejen än, då jag åt en jäkla massa morötter vilket gjorde att dagens intag av kolhydrater blev mer än fettet. Och det är ju inte tanken, nåja nybörjarmisstag,
Låt oss gå vidare till dag två
Nu går det bättre. Har mer än dubblat mitt fettintag och halverat mitt kolhydratintag sen dag ett. Stort plus!
Dag tre. Lägsta intaget av kolhydrater på hela veckan! Och högsta protein också, däremot lite lägre fett än dag två men fortfarande väldigt bra.
På kvällen känner jag att det gör ont i mina ben. Blir tvungen att ta en värktablett för att kunna somna.
Dag fyra. Den här dagen är katastrof. Vaknar och har ont överallt, alla muskler och leder samt enormt huvudvärk. Känner mig riktigt hängig. När Hugo sover på förmiddagen ligger jag i sängen med frossa. Trots dubbla täcken fryser jag som aldrig förr. Och det går sådär med maten. Men kolhydraterna ligger fortfarande lågt. Lunchen innehöll endast 1g kolhydrater. Däremot är fettnivån inte så hög som jag skulle ha önskat.
Björn kommer hem tidigt från jobbet. Jag tar tempen för skojs skull. 38.2°C, jaha då var det ju inte konstigt att jag mådde dåligt. Så konstigt, jag är ju varken förkyld eller så. Aja det är väl bara att bita ihop! Kan knappt somna, fryser så jag tror jag ska frysa ihjäl. Blir tvungen att ta på mig ett par tjocka tjocka strumpor.
Dag fem. Vaknar upp, känner mig helt ok, är feberfri iaf. Björn åker iväg till jobbet. Hugo somnar om runt 09. Jag lägger mig och somnar väl 09.30. 13.00 vaknar jag. "HUGO!" är min första tanke. Går upp ur sängen och tror jag ska svimma. Ni vet när det bara svartnar för ögonen. Går in i Hugos rum. Där sitter han, nöjd som aldrig förr och leker med sina leksaker. Undrar just hur länge han har varit vaken(?). Tar upp honom, men har ingen ork till nånting. Tar tempen, 38.5°C. Ringer Björn och frågar om han kan komma hem lite tidigare, det går bra. Björns pappa hämtar honom och snart är han hemma. Björn tar hand om Hugo, och jag kommer på att jag har ju inte ätit nånting idag. Nu struntar jag i vad diet och allt heter. Äter snabbmakaroner med grillkorv och ketchup! Har fortfarande feber i ett par timmar till. Till middag äter vi köttfärsås med pennepasta. Och efter en stund försvinner febern. Börjar svettas som en tok. Nu svettas jag väl ut febern tänkte jag. Och ja, så var det nog.
Dag sex. Är lite trött idag. Men beror förmodligen på att vi var uppe senare än vad vi brukar igår. Maten ska vi inte tala om.
Men nu är frågan, blev jag så här dålig pga av maten? Att det var en biverkning? För självklart var jag ju medveten om eventuella biverkningar, som ex huvudvärk. Men kan det verkligen gå så fort? Eller var det så enkelt att Björn bara hade dragit hem nån bacill från jobbet? Eller att mina öron spökade? (Just det! Har ju inte dragit min öronhistoria än, det får jag göra i ett annat inlägg. )
Viktmässigt så visar vågen 2,7 kg mindre och midjemåttet nästan 4 cm mindre. Vill ju inte gå upp det här igen, så nu får jag ta en funderare.
Startade på 57.6 :)
Sjuk!
Yes box, då var det dags igen. I måndags blev jag helt plötsligt magsjuk samtidigt som Björn blev jätteförkyld. Sen blev Hugo jätteförkyld. Det var inge kul. Han vaknade och skrek halva nätterna för han var så täppt i näsan. Och sen igår så vaknade jag upp och hade ont i halsen och var snorig. Senare på kvällen fick jag feber och nu sitter jag här och snörvlar som bara den. Tror även att jag har lite feber nu också. Det suger!
Björn är ute och tar en promenad med Hugo så att jag skulle få vila lite, så det ska jag göra också. Tänker bädda ner mig i sängen och tycka synd om mig själv ;)
hejs
Björn är ute och tar en promenad med Hugo så att jag skulle få vila lite, så det ska jag göra också. Tänker bädda ner mig i sängen och tycka synd om mig själv ;)
hejs
